Upphovsrättsdirektivet, länklicenser och plattformsansvar – vad behöver du veta?

I april 2019 röstade EU:s medlemsstater igenom det nya upphovsrättsdirektivet (EU-direktiv 2019/790). Direktivet, som är ett försök att ytterligare harmonisera medlemsstaternas upphovsrättslagar, är inte direkt gällande i medlemsstaterna utan ska arbetas in i den nationella lagstiftningen innan april år 2021. En sammanfattning av vad du behöver känna till om de mest omdebatterade artiklarna följer nedan.

 

Artikel 15 innehåller en ny ensamrätt för nyhetsutgivare (kan inkludera såväl traditionella nyhetswebbar som bloggar, så länge det rör sig om regelbunden journalistik som inte har vetenskapligt eller akademiskt syfte) till digital reproduktion och publicering av sina nyhetsartiklar. Det betyder att om någon vill dela en nyhetsartikel måste denne betala licens till nyhetsutgivaren.

Vad innebär då rättigheten i praktiken? Den så kallade ”närstående rättigheten” gäller inte bara större delar av artiklar, utan omfattar såväl korta, beskrivande delar av artikeln som meningar och rubriker. Det innebär att sådana ”förhandsvisningar” som vi ser på bl.a. Facebook när någon länkar till en annan sida kan skyddas av nyhetsutgivarens ensamrätt och därmed kan komma att behöva licensieras för att inte inkräkta på den närstående rättigheten.

Det finns dock lite spelutrymme eftersom rättigheten inte omfattar hyperlänkar eller av enskilda ord i, eller mycket korta utdrag ur, en artikel. Det är med andra ord exempelvis tillåtet att i anslutning till en länk till en nyhetsartikel ange enskilda ord från innehållet. Till dess att den svenska lagstiftningen är på plats och börjar tillämpas återstår dock fortfarande den stora frågan: när har man egentligen använt för stor del av innehållet? 

Exempel: Är det okej enligt det nya direktivet att länka till ett företags webbplats tillsammans med företagets namn? Det finns inget generellt svar på frågan eftersom det måste göras en bedömning i varje fall om företagsnamnet består av så pass få ord att det kan ses som ”enskilda ord”. I fallet ”inTechrity, www.intechrity.se”, rör det sig t.ex. om så få ord att det måste anses röra sig om en tillåten länkning. 

Artikel 15 innehåller även ett undantag för individuella användares berättigade privata och icke-kommersiella användning, vilket innebär att vi fortsatt kommer att kunna dela och diskutera nyheter med våra vänner och bekanta på Facebook. 

 

Artikel 17 (tidigare artikel 13) innebär i korta drag att innehållsplattformshavare är ansvariga för att upphovsrättsligt skyddat material (bilder, texter m.m.) laddas upp av användare som saknar rättigheter till materialet. Det är därför artikeln brukar kallas för ”plattformsansvaret”. Plattformsansvaret omfattar tjänster såsom Facebook, Twitter, Reddit och Youtube. 

Med andra ord är en leverantör av en delningstjänst ansvarig för allt material som laddas upp och måste, för att undvika att göra intrång i upphovsrätten, teckna licensavtal med alla rättsinnehavare vars material kan komma att laddas upp genom tjänsten, eller i vart fall kunna visa på att man gjort vad man kan för att teckna licensavtal för att undgå sådant ansvar. För det fall det inte finns något licensavtal (dvs. i princip alltid eftersom det är svårt att teckna avtal med alla, små som stora, rättsinnehavare) kan leverantörerna istället välja att införa filter för att filtrera bort upphovsrättskränkande material, medan sådant material som inte kränker några rättigheter ska få vara kvar.

Plattformsansvaret gäller emellertid inte i alla situationer. Direktivet gör t.ex. undantag för när enskilda användares uppladdning av rättighetsskyddat material sker i syfte att citera, kritisera eller recensera (inklusive parodier och karikatyr). Direktivet stadgar också en ansvarslättnad för små, nya, ej kommersiella plattformar där plattformarna har varit tillgängliga i mindre än tre år och har lägre omsättning än 10 miljoner euro per år eller har mindre än 5 miljoner unika besökare per månad. 

Kritik som kan riktas mot plattformsansvaret är att det riskerar att bli svårtillämpat i praktiken med hänsyn till kraven som ställs i artikel 17 på granskningsfunktioner och filter för att upprätthålla alla inblandades rättigheter. De praktiska svårigheterna riskerar att leda till att yttrandefriheten begränsas.